Den här bilden fann jag just i Damernas Värld, nr 12, 1951.Här har vi Tengroth vid en brytningspunkt, hon har sedan ett år lämnat filmen, hon har flyttat från sin andre man, hon har sin fjärde bok på gång. Men framför allt: hon har behandlats för cancer. Hon skriver i tidningen om sin sjukhusvistelse, kommer hon nu bara ut därifrån börjar livets andra akt.
Hon citerar:
"Och jag brister ut i våldsam gråt,
oförklarlig, plötslig, meningslös.
Hur bär jag, en vuxen dam, mig åt?
Har en blomparfym gjort mig nervös?"
Hjalmar Gullberg said that.
Artikeln har rubriken Det goda fängelset och kommer året därpå att åter dyka upp i boken Än lever häxan, en "kåserisamling" som Tengroth själv i förordet liknar vid "tödropp från en trasig stupränna". Men nu är hon författare, skriftställare, på riktigt!
"Och jag brister ut i våldsam gråt,
oförklarlig, plötslig, meningslös.
Hur bär jag, en vuxen dam, mig åt?
Har en blomparfym gjort mig nervös?"
Hjalmar Gullberg said that.
Artikeln har rubriken Det goda fängelset och kommer året därpå att åter dyka upp i boken Än lever häxan, en "kåserisamling" som Tengroth själv i förordet liknar vid "tödropp från en trasig stupränna". Men nu är hon författare, skriftställare, på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar